I helgen ska jag ut i skogen för att fylla på mitt och kära vänners lager på sprängtickor. Det tycker jag fler ska göra!
Ska ta med mig kameran ut och ta lite fler bilder så ni kan se den, jag är övertygad om att ni ”ser” den men inte ser den:)
Timglastid, förhåller du dig till tiden genom att titta på sanden som rinner i timglaset så är det sanden och glaset som bestämmer tiden, den kommer med största sannolikhet ta precis lika lång tid på sig nästa gång, som gången därpå osv.
Med reservation för kulslipade sandkorn som kanske rinner lite fortare med tiden…vad det lider.
Jag däremot, och allt annat liv uppfattar och accelererar med tiden på helt olika sätt, hela tiden. Oftast beroende på erfarenheter av tid, hur lång tid det tog att uppleva något sist jämfört med 100 andra upplevelser av tid. Där kan vi på nåt sätt hitta en rimlig tid att förhålla oss till.
Av erfarenhet så vet jag tex att tiden tar lite längre tid på sig om jag längtar efter eller saknar någon, som jag gör ganska ofta nu för tiden. Står jag i startblocken till något som jag räknat ut borde bli riktigt skoj-skoj så är jag öppen för att tiden kommer gå fortare än normalt.
Det finns ju alltid en klocka, allafall idag, som är anpassad efter en sol, som objekt att visa vad tid är i objektiv form. Den går alltid lika fort, alltid lika sakta, om du förhåller dig till klockan…
Är det vi eller klockan som bestämmer tiden?
Är det vår rotation runt solen, och isåfall, vem eller vad bestämmer vår hastighet runt solen….vi?
Det är väldigt påtagligt att energivärdet i det jag stoppar i mig speglar energin som jag upplever. Levande föda ger liv.
Senaste veckan har jag enbart ätit råkost, hållt mig borta från goda ostar och frasiga brödbitar som annars har en plats och ligger mig varmt i truten. Jag har upplevt många positiva förändringar sen jag började med råkost men det kanske mest påtagliga är sömnen. Tidigare hade jag vääääldigt kämpigt att ta mig upp på vardagarna, försov mig och fick stressa igång dagen, på helgerna kunde jag ligga i sängen framåt middagstid.
Numera sover jag inte alls lika mycket, är vaken när jag är vaken och sover när jag sover…och upplever mig i båda stadierna som mycket mer närvarande.
Sen nån dag tillbaka har jag sett fram lite emot den här natten som var, och tänkt att ”ååh va skönt att sova ut ordentligt!” Gick och la mig lite efter midnatt och vaknade klarvaken vid 6. Underbaaart! Positivt överaskad, men samtidigt inte överaskad alls…bara övertygad:) Levande föda ger liv!
Nu har jag precis satt i mig en müsli och ser hur vinterlandet ljusnar.
Kan tipsa om en smidig och god slätvariant till frukost istället för yogurt eller fil.
Mixa
2 bananer
2 dl blåbär
1dl chaga-te
1 tsk spirulina
1tsk korngräspulver
Ett smidigt sätt att få i mig ett flertal av dom superfoods jag dagligen stoppar i truten är via dessa råbollar. Funkar varsom, närsom och hursom!
Jag höftar oftast med receptet och blandar alltid olika beroende på vad jag planerar, men ska jag gissa mig till ett ganska medelmåttigt recept hamnar vi nog här någonstans:
1 dl sötmandel
1,5 dl osaltade cashewnötter
½ dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
½ dl krossade linfrön
2 msk näringsjäst
½ dl gojibär
4 dadlar
3 msk bipollen
3 msk maca
4 msk rå-kakao
1 tsk He Shou Wu
1 tsk salt
1 tsk guarana
50g ekologiskt cocosfett virgin
Rulla med kärlek:)
Avkok på sprängticka(chaga) är sedan några
månader tillbaka vätskebas i allt te och alla smoothies som jag gör. Denna svarta knippe har använts länge medicinalt och som en riktig boost för immunförsvaret. Läser man om den påstås den vara en av dom bästa källorna till antioxidanter, många många gånger mer koncentrerad än tex blåbär och acai.
Eftersom den finns tillgänglig för oss här uppe i norr, och inte speciellt svår att hitta om man vet vad man ska titta efter så tycker jag den är helt klart värd att ta vara på. Har man varit ute och promenerat lite i skogen är nog chansen ganska stor att man nån gång sprungit på den men tagit den för något annat, eller ja bara en svart böld på en björk helt enkelt.
Vill man bortse från dom medicinala egenskaperna så smakar den faktiskt helt okej, tom gott skulle jag vilja påstå. Töm upp i en kopp och kombinera den med nåt gott te eller drick som det är. Vissa kok kan bli lite beska, är mitt i ett litet experiment där jag ska försöka luska ut om det kan vara småbitar av näver eller trä som bidrar med den smaken. En riktigt fin gåva från naturen direkt till oss:)
Minnet har många sidor.
Imorse när snön föll återupplevde jag många känslor ifrån förra vintern, vilken var helt underbar i den upplevelsen jag har nu. Glädje, kärlek, saknad, dofter, snökaos, röda näsor, allt i en salig härlig röra. Jag har rest i minnet förut till just dom här stunderna, men upplever alltid något nytt, mer eller mindre. Återupplevelsen av det är ju den jag upplever nu, alltid en ny. Ofta kan jag se något som jag inte såg då, och förstå både varför jag inte såg det då och varför jag ser det nu. Och det var/är precis därför det hände/händer, för att jag nu skulle se, och uppleva det.
Minnet är där för att vi ska lära oss något av det. Minnet är nu och inte då, tankarna är nu och inte då, känslorna är nu och inte då.
I det här fallet vet jag inte om jag lärde mig så mycket mer än att jag upplevde en vinter i minnet samtidigt som jag vandrade in i en ny. Känns allafall helt underbart att det är vinter igen!
