Det blir långa trådar under tidigare inlägg där samma saker upprepas, eftersom det är jobbigt att läsa igenom alla kommentarerna 🙂 Så jag tänker att det är på plats med ett inlägg om hur jag gör med sprängtickan, från sökandet till jag tömmer upp avkoket i ett glas. Det är roligt att sprängtickan uppmärksammas så stort. Det är verkligen skillnad på flödet av information mot för några år sedan. Nu går det till och med att hitta det som pulver i dom flesta ”hälsokost” butiker. Meeeen varför köpa när man kan ge sig ut och plocka den själv?
Jag plockar aldrig sprängticka nära några vägar, nära större möjligt förorenade vattendrag eller i städer. Främst plockar jag ute i kanten på mossar eller vid andra surhål i skogarna. Att det inte förekommer några föroreningar från luften i tickan kan jag inte svara på men min gissning och känsla är att det är bästa valet. Svampar är bra på att ta upp och även omvandla föroreningar, vilket är en fantastisk egenskap, men värt att ha i tanken när man plockar med tanke på chemtrails och andra föroreningar som sveper med vinden.
Jag väljer alltid tickar från levande träd, det syns tydligt på ”köttet” i svampen om den kommer från ett vitalt eller dött träd. Insidan på en sprängticka från ett dött träd är oftast mörkt brun och hård. Från ett vitalt träd är insidan orange-gul och mjuk om du trycker med fingret. I vissa fall går det att bryta loss den från trädet, i vissa fall använder jag yxa och bryter eller hugger loss den.
Väl hemma med skörden så hugger jag upp sprängtickan i knytnävs-stora bitar. Eventuell näver river jag bort, vilken jag tycker ger en lite knepig smak. Sedan torkar jag bitarna i ugnen i ca 8 timmar på 70 grader, ibland om det är soligt låter jag dom ligga ute för att torka i solen. Torkningen görs för att undvika att svampen möglar.
När bitarna är torkade kommer du känna att dom väger som en bit balsaträd, alltså typ ingenting.
Sen till avkoket. Då fyller jag upp min 3 liters kastrull med vatten, slänger i en bit av sprängtickan och ställer på spisen. Är det första gången man kokar den efter torkning så brukar det knäppa och spräcka lite i den. Jag låter det koka i ca 10 minuter tills vattnet blivit svart. Senaste gångerna har jag slagit bort det första avkoket från en ny bit, vissa påstår att det är första koket som innehåller mest nyttigheter men jag har fått för mig att jag vill slå bort det första, utan några argument för det mer än att det känns bra.
Sen slår jag i nytt vatten och kokar upp det igen i 10 minuter. Klart!
Jag brukar använda samma bit ca 15-20 gånger och koka på innan jag tar en ny. Det syns dels på avkokets färg att den börjar mattas ur och det känns även på smaken att det mest är som att dricka vatten. Efter att jag kokat upp lägger jag sprängtickan i fönstret för att torka mellan kokningarna. Normalt gör jag ett kok var tredje dag och förvarar avkoket i en stor glasflaska som jag pytsar ifrån.
Chaga to the people!
Aettestupan 